cosmos, universum, själen, livet, alltet

 

använder fortfarande huvudet för att försöka förstå mycket av de som händer

en allvarlig sjukdom gav mig drömmar som gav mig den storhet jag är, du är, vi alla är

brickor i spelet, droppar i havet de mystiker, poeter och många som mig har försökt sätt ord på den helhet av liv som vi här på jorden komprimerat in i en kropp och sedan försöker vi leva i den begränsningen när vi är oändliga och obegränsade i de ljus vi bär med oss

de är så svårt att förstå att allt ser i de lagar univerum upprättat med sjärnstoff

ju mer jag älskar mig själv ju större blir min kärlek till dig, ju mer jag älskar dig ju mer älskar jag mig själv

i ett begränsat liv blir detta för stort för mycket 

i kärlek i ljus blir allt belyst 

dina sidor som du anser mörka hamnar även dom där

de är just därför kärleken gör så

för att de mörka ska bli ljus

så vi ka expandera och bli större ljusare och vackrare

våra egon behöver krympa våra smärtkroppar smälta

inget liv skapas i separation

ingen baby blir till ingen baby överlever utan omvårdnad

vi behöver varandra 

för att heala och värma

låt oss ge utan att känna oss utnyttjade

låt oss ta emot utan skam och skuld i tacksamhet till de goda medmänskliga 

använd ordet kärlek

strössla med glädje 

låt dina ord smälta mot din väns hud så som den är en avgränsning kan kärlekens ord smälta in och skapa gemenskapen som låter livet blir underbart att leva

rör vid varandra känn livet 

när smärtan skaver känn den va iden

allt är overgående 

snart går du igen mot kärlek entusiasm och kreativitet

då är glädjen större än sist utan at ditt sinne kan berätta varför