Tänk ett företag som år efter år visar röda siffror. Vänner som aldrig ”hinner” träffas. Dina barn som inte lär sig någonting nytt i skolan. Fysiska träningen som inte ger resultat p.g.a. att du aldrig svettas. Oentusiastiskt valda semestermål.
Skulle jag skriva den här bloggen utan er varma uppmärksamhet och bekräftelse? Nej! Jag skulle tappa inspirationen och glädjen.
Allting behöver energi för att fungera. Pengar behöver strömma in i verksamheten, barnens självkänsla/förtroende växa genom ständigt nya upptäckter och vännerna måste mötas. Att visa sig och göra sin del ger något bra.
När jag läser era kommentarer under gårdagens inlägg, slår det mig hur många som känner det stagnerade förhållandet. Det är sorgligt!
Varför tror vissa att parrelationen är ett undantag från de livsavgörande handlingarna!? Där entusiasm och generositet är något främmande. Något att med slöa ögon, likgiltigt ansiktsuttryck och livstrött kroppshållning ta för givet. En känslomässig kyrkogård.
Det vi gör behöver uppmärksamhet, fokus och vilja för att gå i mål.
Förhållandet skall vara likt ett hem att komma till. En skönt behaglig lounge att slå sig ned i. Perfekt inställd bakgrundsmusik och soffor/fåtöljer som är så bekväma att leende sprider sig. Och belysning som får en att tänka: ”hur lyckades de?” En plats att aldrig vilja lämna.
MEN, det är ingen superinredningsarkitekt som skapar detta utrymme åt dig/er. Utan du/ni – tillsammans.
Tänker du: ”det fixar hon” (ibland han)!? Jag bidrar ju med det praktiska.” Vilken fälla! Då går det här ”företaget” snart back och ingenting finns kvar. Förutom ensamhet, bitterhet och stora frågetecken: ”vad gjorde jag för fel!?”
”Han (ibland hon) såg mig aldrig.” Slarva och snåla inte med detaljerna. Bekräfta varje dag.
Ett av recepten när det gäller att känna frustration, relationsensamhet och inflation runt frågan:
”Varför!?”
När våra mantran är:
”Varför är han så dålig på att kommunicera?”
”Varför vill han/hon inte visa andra att vi är tillsammans?”
”Varför känner jag mig alltid så otillräcklig i det här förhållandet?”
”Varför är hon ständigt ute och festar med sina vänner?”
”Varför tar han alltid med sig mobilen in i badrummet?”
Energislukande frågor!
Jag hör även om människorna som ständigt presenterar sig själva utifrån att de inte vet vad de vill.
Så här är det: hur kan vi förvänta oss att någon skall vara en betydelsefull del av vårt liv, när det inte vet vad de skall göra med sitt eget?Håll kvar i frågan en liten stund: en betydelsefull del av ditt liv…
Tillit, en av grundstenarna när det kommer till en hel relation, bygger på att du och personen som du delar tiden tillsammans med, någorlunda känner sig själva. Bristande självinsikt fungerar som en gigantiskt relationsförstörare.
En av och på relation bryter ned, oavsett hur balanserade vi i vanliga fall är. Människor behöver hälsosamma doser av förutsägbarhet för att må bra. Personligheten som blir hög på kaos, är inte i närheten av det optimala ressällskapet. Vem vill du färdas med?
Det inre tillståndet speglar sig i världen utanför.
Två personer som medvetet väljer att vara tillsammans. Inte från en plattform av rädsla för ensamhet, separationsångest, någon som skall fylla emotionella luckor etc. Utan därför att två jag plockar fram det bästa i varandra – kärlek i handling.
Vad vill du? Vad behöver du öppna ögonen för och bryta med? Vilka relationsvanor behöver du låta få ta plats?