I juletid som jag älskar så mycket

snön har lagt ett täcke över de bruna och gråa

de lyser hopp i många fönster och trädgårdar

ljus som är hopp

Lucia igår, såg henne inte, mörkret låg som en svart mask över hela mitt väsen

Att tappa hoppet att tappa tron

då blir de mörkt och plötsligt lever jag inte som jag lär

 

De är kosmos, änglar och den mänskliga varelsen som får mig att falla

jag lever i att mestadels ge

men när de jag ger genererar smärta

sedan en vecka även fysisk smärta

blir de tungt

ser inte meningen i de jag och ni håller på med

stress över julklappar

tv som prio 

eller flaskan

eller relationer som äter upp ens inre

bortförklaringar för att inte äta sunt, bortförklaringar för att inte träna, bortförklaringar för att inte hitta tid

upptagen av ego och sinne så hårt att de största och de mest läkande faller bort

kärlek

kärlek till de vi har runt om oss, de allra viktigaste våra relationer

vi låter oss leva genom telefonen, tv spel och fakeade upplägg via socialmedia

vi tar in de falska 

att leva i lögnen

jag ser och jag hör och jag känner

de gör så jävla ont just nu

vem ger

vem tar emot

vem driver 

vem bryr sig

är sanningen viktig för dig?

jag tror inte de ( just nu, Gode Gud ge tillbaka min tro )