Herre Gud så trött jag är och har varit.

Hjärtat slår, bultar innuti mig men de säger inget, jag famlar i blindo och söker efter rätta läge att hoppa mot nya mål, nya äventyr och kärlek.

När man blundar och kännerefter och hoppar kommer pirret de där jag vet inte vad som händer pirret när man är på mark man inte känner till

Man känner inte sin egen kraft, sin egen förmåga eller ens sina egna känslor 

Ibland måste man hoppa

Jag gör de ganska ofta

trevar i mörker för att tända ljuset se klararer få förståelse för människors agerande och min del i de jag får till mig

skrämmande men också utvecklande och tänja gränser, möta rädslor i hopp om att glädjen finns runt hörnet

Glädjen för mig är kärlek från hjärtat utan ego, kreativitet i skapandet, vänner att skratta med, dans för mig själv eller i armarna på en man som vet hur man för en kvinna över golvet, glädje är också de tysta i en ridtur att vara ett med hästen, en sprakande eld och en värmande sol, månen, havet och träden. Men allra mest är de i närvaro med människor jag älskar när vi delar vårt ljus när vi väljer glädje över allt de är så vackert och min konstanta strävan.

Fredag 14/7 klockan står på 04:45

Jag kliver rakt i en svart och vit randigklänning som är bekväm och garanterar att inget piper i säkerhetskontrollen bär ut den extremt tunga väskan jag tagit fram sedan flytten hem från Spanien den har fyllts lite till med några klädesplagg annars var den färdig packad med lakan, handdukar, ett sett vinglas och ett sett vanliga dricksglas och två skålar, tygservetter, kökshanddukar och förvaringslådor till smink och annat man har i badrummet.

Handväskan har kollegerblock, tumstock, spanientelefon, sverigetelefon, pengar och läppglans vad mer kan man behöva jo pass och kreditkort.

5 minuter senare är jag påväg, parkerar på Arlanda.

Vid incheckningen åker jag dit med min tunga väska den är för tung för att checkas in och jag måste betala 100kronor per kilo i övervikt. Jag köar i nästan en timme för att få betala undertiden ber jag till Änglarna att hjälpa mig att slippa, väl framme måste jag tömma väskan på 8 kg dom ber mig kasta de minst nödvändiga, himla lakan för 1000.- st nä de går fan inte, jag ber om en barnvagnspåse och lägger ner de jag får tagit i den. Undertiden försöker människan få igång sin kortläsare, tiden går och tillslut ber han mig springa till gaten, jag behövde inte betala och tackar Änglarna de allra varmaste för deras hjälp. Får gå före hela kön i säkerhetskontrollen med säcken på ryggen och handväskan i handen springer jag sedan så mycket de går i folkmassorna och är den som får gå på sist FINAL CALL blinkar med bordingkortet i mobilen börjar jag söka febrilt efter den svenska mobilen men den finns inte, fick gå på med passet. I mobilen finns mitt liv, adressen dit jag ska, nummret till mäklarassistenten som jag skulle kontakta när jag satt mig till rätta och kunde konstatera att planet är i tid, jag åker business och kan fälla stolen för att sova de är inte Norwedgens kärra och där med inget wi-fi. Jag kan bara sitta lugnt i planet utan att ta kontakt med omvärlden och framför allt mäklarassistenten. Sover. När jag kliver av finns ingen kontroll de är bara att lita på att allt är som de ska, jag sänder ett sms från den spanska telefonen till mäklaren och ber assistenten ringa mig och där var pengarna på kontantkortet slut, jag rusar av planet och glömmer barnvagnspåsen som jag packat i all hast vid incheckningsdisken - jag har tappat huvudet - jag har tappa uppmärksamheten och närvaro. Får springa tillbaka till gaten och dom hittar säcken och igen ser jag ut som jultomten när jag väntar på min tunga väska. Får kontatkt med min chaufför och hon står så gullitgt och väntar och undertiden hon väntat på mig har hon fyllt på kontantkortet till min telefon så att jag kan få tag i mail med adresser mm. Allt flyter eller.... planet landade 11:20 och 13:00 var vår tid hos Notarien, men först en sväng till banken för att hämta upp slutbetalningschecken, där blir jag välkomnad som en drottning miljonbelopp ska överföras så bankchefen kommer och tar i hand. Tänk vad pengar kan göra.

13:10 försöker jag dra in den tunga väskan på Nortariens kontor då pajar hela handtaget och jag intar en ännu smärtsammare ställning när jag försöker föra fram mig och mitt bagage på ett graciöst sätt.

Väl inne på kontoret möter jag min advokat och översättare hela lagfarten ska då gås igenom och förklaras för mig. De gick bra men tog tid. Sedan in i nästa rum för att möta den verkliga Notarien som än engång ska gå igenom alla papper. Han tittar häpet på mig när han läser skattesattsen som ska betalas och frågar varför jag startat firma i Spanien. Jag förklarar att jag ska renovera och sälja han ler och säger då ses vi snart igen. Grattis till din nya lgh.