
INTRESSEN
När är och blir du genuint intresserad av en annan människa och vad driver dig att involvera och fråga, visa vilja av att finnas i denna människas liv.
Vi lever i konstant val av miljö och vänner, arbete och fritid men hur mycket väljer du aktivt vad som finns i ditt liv. Hur aktivt av intresse finns du för någon annan.
Hur mycket av dig själv ska du dela med andra.
Vad är värt att ge av och vad är värt att behålla för dig själv?
I min värld är vi här för att dela
att ta del av varandras varelser som förgyller vår tid här på jorden
ta del av all glädje som går att dela och som då bara växer
dela av kärleken som blir kraftfull och sammanlänkande om de görs ut i från din källa.
När du frågar vill du veta svaret? Eller vet du egentligen att de kommer att skava inom dig.
När du gläds känner du kraften i magen? Eller suger du på någon annans glädje för att åka med en stund utan att själv ger eller får äkta energi.
När du älskar gör du de från hjärtat? Eller älskar du upplevelsen och de du får mer än den personen som sitter med hjärtat som levererar.
Finns balansen att ta och att ge hos dig. Finns intresset att skapa balans.
Att leva livet utan att dela blir för mig fattigt
men de är inte ostraffat jag delat mina upplevelser och längtan eller pengar för den delen,
för när du delar så kommer de omedvetna att tjata om fortsättning utan tillit till att du såklart även kommer att dela den. När du delar går även andars tankar och uppfattningar om de du pratar om in, är de just de Esther och Abraham pratar om i alla klipp om attraktionslagen, håll dina mål och önskningar för dig själv tills du ska agera. Är de människors tankar och känslor kring dessa ämnen som får dig att vackla som formar tankar som inte är goda och fäller dig. Är ditt umgänge de människor som vill dig väl, som lyssnar på dina önskningar utan att värdera i deras eget huvud.
Hur lyssnar du på dina medmänniskor?
Finns de någon anledning för dig att tycka något om din väns syn på livet annat än i ett underbart bollande utifrån din egen verklighet.
Har idag upplevt just detta.
Sökte ett jobb och blev kallad på interjuv och efter den var jag såld, de lät som att de var mitt.
När jag intervjuats berättade jag för ett antal människor för jag var så taggad och de kändes så kul att drömma om att få skapa ett team i den andan företaget hade. Idag fick jag svar. Jag fick inte jobbet. Så då var de dax att meddela de jag bollat tjänsten med. Jag tog inte nejet så hårt som jag tog responsen från mina vänner.
Idag har jag igen blivit uppmärksammad på att inte dela att hålla käften behålla mål och drömmar för sig själv. En sorg för jag vill inte leva så. Jag vill leva i livet med känslan att allt finns och räcker till alla. Går de bra för mig så kommer de gå så som de är tänkt för dig de du själv skapat. MEN MIN LYCKA BROMSAR ALDRIG DIN. Utan jämförelse och bedömningar blir livet härligt.
Vi här för att sprida glädje, skapa hejbaburiba, njuta dansa och skratta tillsammans.
Se var
Sedan har jag nästa tro
allt som är ditt kommer till dig när tiden är inne
ALLT ÄR SOM DE SKA